Jag förstod at jag skulle få gräva riktigt djupt i dag. Ta fram det där lilla extra och försöka att hantera smärtan utan att ge upp. Att klämma av det här efter 4 skidpass på två dagar var väl kanske inte det mest optimala. Funderade i morse på vad som skulle göra benen minst trötta, skejt eller klassiskt. Tänkte att det sistnämnda skulle vara det minst sämsta valet. Vad jag inte tänkte på att hjärtat belastas ungefär lika mycket. Speciellt om det nästan blåser storm och staka i motvind är lika vidrigt som att cykla i det.
Men det var liksom sista chansen i dag att hoppa på kompiskampen. Ta det för vad det är tänkte jag i bilen hem.
Jag brukar ligga på 220 watt när jag kör tröskelpassen, även de om ligger runt 20 minuter per intervall. Eller gjorde i allfall i våras. Tänkte att jag i alla fall borde ligga där även nu. Så jag gick ut rätt tufft. Lite för tufft och syran var ett faktum efter 2 minuter. Det blir långa 20 minuter det här tänkte jag. Det är jättesvårt att veta hur hårt man kan köra. Det är lång tid att pressa på hög puls. Min klocka har jag fortfarande inte lagat så jag fick helt enkelt lita på kroppens signaler. Tunnelseende, kräkkänsla och pipande luftrör vittnade om att jag låg lite över bekväm ansträngning.
Det kändes att jag kört på i helgen. I ben och i lungor och framför allt i ryggen. Jag hade innan fredag haft 3 sköna vilodagar och utan dem hade jag nog inte tagit mig i genom passet. Jag fick gå ned lite i effekt i bland och "hämta" igen mig ett par sekunder innan jag mosade vidare. Mentalt blev det lite lättare. De sista 2 minuterna gasade jag på rejält och tryckte upp watten till 310. Det var liksom dödsrycket för sedan var det faktiskt bara min kräkfobi som räddade mig från att kasta upp.
248 watt i genomsnitt landade de där 20 minuterna på. Det genom min vikt och det som bladet på Kompiskampen visade gav 3,70 watt/kg. Det finns utvecklingspotentinal. Nästa gång i december ska jag INTE träna på förmiddagen innan. Jag ska vila innan.
Nu ska jag uppbringa lite kraft och julpynta hemanet. Jag gillar inte det men min familj vill ha tomtar, stjärnor och ljus. Då får de det.
Men det var liksom sista chansen i dag att hoppa på kompiskampen. Ta det för vad det är tänkte jag i bilen hem.
 |
| post-kräkkänsla. Pepp med snygg skaplig frilla. Flickan på bilden visste inte riktigt vad som väntade. |
Det kändes att jag kört på i helgen. I ben och i lungor och framför allt i ryggen. Jag hade innan fredag haft 3 sköna vilodagar och utan dem hade jag nog inte tagit mig i genom passet. Jag fick gå ned lite i effekt i bland och "hämta" igen mig ett par sekunder innan jag mosade vidare. Mentalt blev det lite lättare. De sista 2 minuterna gasade jag på rejält och tryckte upp watten till 310. Det var liksom dödsrycket för sedan var det faktiskt bara min kräkfobi som räddade mig från att kasta upp.
 |
| Att vila en stund efter passet är viktigt. |
Nu ska jag uppbringa lite kraft och julpynta hemanet. Jag gillar inte det men min familj vill ha tomtar, stjärnor och ljus. Då får de det.