Quantcast
Channel: Helena Enqvist- Hon som cyklar lite
Viewing all 795 articles
Browse latest View live

Så här känns det att vara stark

$
0
0



Så tänker Hasse när det gör som ondast på cykeln. Känslan att vara stark. Det är ju ett bra sätt att se på saken. Jag tänkte lite mer att fan jag ska inte tävla något. För jag vill inte ha så här ont. Kanske inte lika bra självpepp.

Jag hade sparat det bästa (eller egentligen det värsta) till sist denna helg. En formkoll i Skaletbacken eller "Vemdalen 1 H climb" som den heter på Strava. En 4 km lång syrafest med lite cykla-utomlands-i-berg-känsla om man har lite god fantasi. Mest för att vägen går mellan två fjäll som en ravin. Nåväl den är riktigt jobbig. Inte tokigt brant hela vägen utan på det sättet att det går att hålla relativt hög kadens och då går det lite fortare och blir så mycket jobbigare för hjärtat.

I somras saknade jag all form av självinsikt och satte ett mål på att fixa backen på 12 minuter. Jag hade då klarat den på 14,48 minuter.
Idag ville jag se om jag kunde putsa någon sekund. Min kropp och framförallt ben har varit riktigt trötta. Fullt förståeligt eftersom helgen bestått i backar. Det enda vi har här innan snön försvinner.

Det kommer att krävas rätt mycket att klara det på 12 minuter insåg jag nu. Idag kom jag upp på 14.20 med så stumma ben att de inte ville vara med sedan.
28 sekunder är ändå en förbättring men långt från 12 minuter blankt. Dags att revidera målet tro?

Vargenbacken skulle sedan avklaras och det var där jag inte ville tävla nåt mer i år. Jag var nästan gråtfärdig på toppen. Helt.slut.

När Hasse skulle prova sprätta lite upp mot Sångbäcken kastade jag in handduken och åkte hem i stället och gjorde potatisgratäng.

Fast om det är så här det känns att vara stark är jag som Bamse nu. Typ. Eller bara väldigt trött. Summerar i alla fall en bra cykelhelg även om det gjort ont.

Full fart mot måndag, en vecka kvar till Spanien.

Veckans plan -att bli frisk

$
0
0


Det är väl inte fullt så allvarligt som det låter. Jag är bara lite krasslig. Typiskt så att säga. En vecka innan avfärd till Spanien. Om jag kände mig stark som Bamse i går är det inte riktigt så i dag. Eller jag kände mig lite svag på slutet i går. Den där känslan av att helt ta slut på en sekund och inte orka mer. Då åkte jag ju hem och lagade mat. I går kväll fick jag rejäl huvudvärk och vaknade flera gånger i natt av det.

Jag var inte piggare när jag vaknade utan sjukskrev mig och somande direkt när vi kom till stan. Vaknade lagom till att Malou på Efter tio avslutat ett maxpulstest. Jag drömde att jag slet sönder stakmaskiner på ett konkurernade gym i stan för att jag var för stark. Jag träffade min personliga tränare som tyckte att jag kunde bli lite bättre på att cykla. Jag blev sur och tog min brandbil hem.

Feber? Med all säkerhet. Så hörde jag väl hur de pratade träning på teven när jag sov. 

Så veckans plan:

* Att krya på mig så jag kan återgå til jobbet snart.
* Packa och få Cecilia att lyckas packa ned allt som hon ska ha med sig utan att glömma hälften.
* Efterlysa hennes pass som skulle ha blvit klart i torsdags.
* Baka en tårta till henne i morgon. Hon blir hela 15 år(!?)
* Hasa ned på stan och köpa presenter till henne.
* Tvätta lite cyklar och träningskläder.
* Lägga in räkningar som får dras automatisk.

Inte mer fancy än så här på Ringvägen. Träna då? Ska hon inte? Kanske. Får se om jag är pigg på onsdag när jag ska hoppa in och köra spinning för en kollega. Hasse är snäll och tar mitt pass i morgon. Om jag inte känner mig det minsta okej blir det inget i veckan. Det är inte den som tränar mest som blir bäst.

På lördagmorgon åker vi till Sundsvall och hälsar på min bror och hans flickvän. De har nyligen fått barn. Sedan åker vi till Rättvik och mellanlandar där tills natten mot måndag. Då åker vi vidare mot Arlanda och lyfter mot Allicante vid 6-snåret på måndagmorgon. Då är det äntligen dags för cykel i kortkort. Glass och kaffe i solen i någon liten spansk by. Rebate och Torrmendo. Två fina ställen. Bad och grill. Semester!

Så ha en bra måndagskväll vänner.

Trainermatta - en nödvändighet

$
0
0


Det finns tre viktiga saker som är nödvändiga när det bedrivs trainerträning inomhus. 3 saker som du inte ska tumma på.

1: En fläkt. Utan fläkt blir det onödigt varmt och jobbigt.
2: Trainerdäck. Ett slätt däck som är anpassat och som inte släpper i från sig svarta däckrester. Himla synd att peppra väggen i onödan. Dessutom låter ett trainerdäck mycket mindre än ditt vanliga däck. Och slutligen varför slita på däck som du ska ha utomhus i onödan?
3: Något att lägga under trainern och cykeln. En matta av något slag. För att skydda golvet från repor, och svett samt för att dämpa ljudet.

Vi uppehåller oss lite mer vid punkt tre. Vi har använt oss av två lite tjockare liggunderlag som fungerar ganska bra. Grannarna har säkert hört surret från trainern men inte klagat. Än så länge ska väl tilläggas eftersom vi fått nya grannar under oss som hör lite bättre än den gamla damen som bodde där tidigare.

Vi har letat lite efter speciella trainermattor för det finns många sådana men inte hittat något. När Fristilen skulle bygga om och ut gymmet fick vi en bit av mattorna som legat där. Två bitar efter våra mått och som med all säkerhet dämpar ljudet bättre än liggunderlagen. Lätta att torka av och så ser det lite snyggare ut. Känns riktigt bra. Tror grannarna nog håller med.

Det är med lite nostalgi som mattan ligger hemma nu. Tänk så mycket jag har svettats och jobbat på de där mattorna under åren som Fristilen har funnits. Nu har jag en bit av det hemma i mitt eget vardagsrum. Så tack Fristilen för det!

För 15 år sedan

$
0
0


Kom den här tjejen till världen. Jag var 20 år då. Bara fem år äldre än vad hon är i dag. Jag har lite svårt att förstå att tiden gått så fort. Det är inte längre en liten tjej. Det är en människa som är på väg ut i vuxenlivet. Som snart flyttar hemifrån och ska klara sig själv. En människa som jag hoppas har fått med sig en bra grund att stå på. Som känner att jag alltid finns där oavsett vad det handlar om.
Som självmant vill höra av sig och kan säga att hon gillar mig.

Små barn små bekymmer sägs det. Större barn annat att oroa sig för. Ännu har det inte varit hela havet stormar här och jag hoppas att det aldrig blir det. Men som mamma oroar jag mig för mycket. Det går nog bra tror jag. Hon är stark i sina åsikter och låter aldrig någon trampa på henne. Det är något jag är stolt över.

Så grattis älskade unge på din dag i dag! 

Bucketlist hos mig

$
0
0

En norsk stuga innan Sylarna. Här ska jag cykelfika. 
Elna, ständigt inspierarande Elna skrev häromdagen om sin bucketlist hemomkring. Den listan väckte min uptäckarlust i massor och fick mig att fundera på vad som finns här i mitt närområde som jag inte upptäckt eller vågat göra på cykel ännu. Eftersom jag "bor" på två ställen (ja jag ser min stuga och Vemdalsområdet som mitt andra hem) finns det stor potential för många vardagsäventyr. Jag har fjällen utanför dörren, långa fina landsvägar och Frösöns alla fina stigar.

För vet ni vad? Det är de där små (vardags)äventyren som oftast är de som är roligast. Det behövs inga långa eller krånliga resor till och från. Det behöver inte kosta så mycket. Många gånger bara lite svett, puls och tramptag. Vardagsäventyren kanske kryddas med någon liten utflykt lite längre bort men ändå i närområdet.
Det är ett roligt sätt att återupptäcka sin omgivning. Gå lite utanför hemmablindheten och se saker som man kanske inte sett förut. På cykel är äventyren ännu roligare.

Listan kommer nog att fyllas på så som Elna skrev. Jag tror att ju  mer jag upptäcker desto mer kommer jag att upptäcka att det går att upptäcka.

Min bucketlist helt utan inbörders ordning.

* Cykla hela Jämtlandstrianglen på mtb fast "bakvägen" mot Sylarna via en liten sväng i Norge mot Storerikvollen och sedan Blåhammaren. Vid stugan på bilden ovan ska jag cykelfika.
* Leta mig via stigar och grusvägar från Östersund till Storhogna. Minimalt eller ingen asfalt alls.
* Prova på Downhill i Lofsdalen, ett par mil från stugan.
* Våga ställa i GP-loppen här i stan. Minst två stycken i sommar.
* Göra om min landsvägstur till Rättvik och nå ända fram denna gång. Om Hasseföljer blir jag glad.
* Cykla upp till Frösötornet via utsiktsvägen på racer. Har bara klarat det på mtb.
* Våga åka hela DH-banan vid Ladängen. Jag har fegat och hoppat över första branta biten.
* Bränna runt Frösölång det snabbaste jag kan och någonsin gjort. Utan att vila det minsta under de där ca 3 milen.
* Stigfinna en nästan helt ny runda på Frösön i sommar.
* Cykla Storhogna-Vemdalsskalet-Björnrike på stig. Det borde gå över fjällen.
* Lära mig cykla på bakhjulet.
* Cykla hela vägen från Gustavsbergsbacken upp via stigarna till Ladängen utan fotnedsättning. Det är ska gå!
* Nå mina mål på Strava för Klövsjö Climb, skaletbacken, Spa-backen och Torvallen.
* Sno QOM:en från Klövsjö till toppen.
* Köra tempo runt Brunfloviken på tempohojen och vara supersnabb.
* Slå mina egna tider på tempobanan i Hammerdal och i Brunflo i sommar.
* Stigfinna området ovanför E14 mot Kännåsen. I somras nosade jag på det i år ska jag cykla mer där.
* Cykla upp till pappa i Järpen och cykla hem.
* Cykla de handbygda stigarna i Fugelsta igen. I dagsljus och inte med pannlampa som sist.

Vi börjar så! 

Hon hade en trasig cykeltröja, du kan inte ana vad som hände sedan.

$
0
0

Husqvarna 2000. Fina saker när det begav sig. 
Jag har varit rätt rastlös de här tre dagarna jag varit hemma. Blir lätt så. Men jag har inte orkat mer än att transportera mig mellan soffan, köket och datorn. I eftermiddags när hemmet invaderades av 6 tonåringar inklusive min egen blev det ingen plats kvar i soffan. Det var rätt bra för jag kom upp och tog tag i en surdeg jag haft länge. Att laga favvotröjans bakfickor. De har varit sönder i över ett år.

Jag fick ärva en symaskin efter svärmor. En fin men tung sak. Härligt retro med enorma möjligheter att sy hjärtan, snöflingor och granar och andra krumelurer. Var det så på 70-talet? Jag hittade en liten duk med just hjärtan och granar som Hasse troligtvis gjort som liten.

Nåväl jag syr inte värst mycket. Jag har en egen symaskin av det enklare slaget som står i stugan. Den används väl en gång om året.

Det tog 45 minuter att klura ut hur jag skulle trä maskinen och otaliga googlingar. När jag väl fått till det och hittat en liten provlapp att sy på tog det ungefär lika lång tid och lika många googlingar för att klura ut hur jag skulle ställa in simpel raksöm på maskinen. För granar och hjärtat kändes väl inte helt rätt där bak på cykeltröjan.

Nu kanske jag skulle ha klurat ut och googlat lämplig pressarfot eller nål för att sy i lyckra för det blev inte så snyggt och lite korvigt och svårt att forcera. Men nu är fickorna hela igen och med vit tråd är det ingen som ser den miserabla sömmen.

Jag kanske borde sy lite mer? Hur svårt kan det vara liksom?
Wow! Titta hon syr. 

Stigcyklarshorts från craft

$
0
0

Inte den bästa bloggbilden direkt. Nyfrisk och håret på ändå i den enda stora spegeln i hemmet. I tonårsrummet. 
Jag blev lite extra glad när jag kom hem från jobbet i dag. Ett paket i brevlådan. Cecilia var snabb och öppnade. Tjoade av förtjusning där i köket. Cykelkläder ropade hon. Bara mina replikerade jag. (Numer får jag nämligen sällan ha mina kläder i fred).

Ett paket med en cykeltröja och ett par stigcyklarshorts från vännerna på Craft. Tack och bock!
I en för mig rätt umärkande men riktigt snygg färgställning. Lite lösare passform på tröjan med snygga detaljer. Shortsen var bara så bra. Jag har kikat lite på den här typen av cykelbyxa ett tag. Tänkt att ta steget till att bli lite mer stigcyklist när jag inte tävlar eller kör lopp. Lite mer HappyHelena lite mindre tajt lyckra på mtb:n. Åtmintonde i fjällen och lekcyklingen på Frösön. Nu har jag ett par egna.
Enda nackdelen så här vid första anblicken och provningen var avsaknaden av padding i dem. Det finns ju shorts med det. Utan padding sätter jag mig inte på en cykel. Men det finns ju underkläder med det så jag får leta lite i Spanien. Där finns billiga cykelkläder. Tröjan får följa med till veckan. Provas i skarpt läge.

På tal om Spanien är det nära nu. Vi packar och planerar. Har växlat in pengar och lagt fram passet. På måndag lyfter vi. En aningens nervös stämning i hemmet. Jag tror jag kommer att andas ut när jag sitter i huset, på plats och i väntan på att cyklarna ska komma från cykeluthyraren.

Men hörrni, visst är det väl snart snö och isfritt på Frösön? Snart kortkort-väder i jämtlandet? Jag vill ju ut och prova mina nya brallor!

Stigpremiär med kalasben och punktering - eller jag vill aldrig sluta cykla

$
0
0

Hasse i kvällsljus på väg mot sommarhagen. 
Det ryckte lite i mina ben i dag. Efter fyra ofrivilliga vilodagar ville kroppen röra på sig. Jag funderade efter middagen om ett pass på trainern skulle vara ett bra sätt att komma i gång lite. Kände mig lite trött men helt okej från feber och huvudvärk. När jag låg där i soffan och tittade ut kom suget efter stig. Det var nästan vindstilla ute efter en vecka av kraftig blåst. Tänkte att det inte gick att cykla stig eftersom min fuji är på service. Men på väggen i tonårsrummet hänger ju min gamla 26:a. Cuben som jag inte gjort mig av med. Tonåringen skulle på bio. Inte behövde hon den just nu. Hasses Fuji är också på service så han tänkte att han nog skulle kunna ta min gamlagamla alucube (vilken jag inte heller har gjort mig av med). Visserligen pytteliten för honom men ändå.

Sagt och gjort. Vi bytte raskt om. Jag tänkte att det var dumt att vänta med att prova stigcyklarshortsen till kortkortväder så jag tog ett par cykelbyxor och benvärmare under. Cykligt värre. Vet ni? De var lika bra som de var sköna. En ny favorit.
Magiskt kvällsljus i vad vi kallar för "Frimansskogen". 
Vi rullade ut på Frösön och tog västra sidan upp mot Sommarhagen och fick en stor dos vårstig. Någon enstaka snöfläck men annars torrt. Vi snurrade runt en stund uppe vid Frösötornet innan vi tittade till pumptracken i Valla. Inte riktigt cykelbart där än dock. Rullade samma väg tillbaka och jag roade mig med att trycka på lite här och var. Tänkte försöka att knipa en QOM efter stranden in mot stan men lyckades ordna säsongens första punka precis när jag skulle trycka på. Det blev en promenad in till Badhusparken medan Hasse hämtade bilen. Inte gjorde det så mycket. Jag var full av måbrakänslor i kroppen. Lite över en timmes träning gör gott.

Alltså slang. Nä bättre med tubeless. 
I kväll var det bara så där underbart roligt som inte går att beskriva riktigt. När det pirrar i hela kroppen av glädje. När det är så där skört vackert ute som det är tidigt på våren. Lite disigt i skogen precis när solen börjar gå ned. Fåglar som kvittrar och det luktar av fukt. Just i sådana ögonblick vill jag aldrig sluta cykla. Aldrig någonsing. När benen är kalasstarka och sprättiga och det liksom surrar av kraft i dem, då är livet enkelt. Vilan har gjort gott och jag är stark.

Äntligen är det vår på riktigt och cykelbart i skogen. Äntligen. 

Ett gammalt inlägg som är lika aktuellt i dag - Stark. Stolt. JAG

$
0
0

Vissa dagar behövs det lite extra självpepp. De där dagarna när det känns lite hopplöst och negativa tankar vill ta över. I dag är en sådan dag. Därför är det bra att ha en blogg att gå tillbaka i. Bli påmind av sina egna kloka ord. För de var kloka den 25 juni 2012.  Därför tänker jag återpublicera det i dag i sin helhet. 

------

Okej, jag börjar med att jag inte är perfekt, jag har inte slimmade lår eller värsta tvättbrädan, kan själv tycka att jag mer liknar en hamster och börjar så smått bli gammal. Skavanker och små gråa strån har jag. Jag är inte 20 år längre (även om jag envisas med att tro det tills jag inser att just 20 år var jag ju när jag fick min dotter, som nu är 12) men skitsamma liksom. Jag har lärt mig att tycka om mig själv.

Jag tränar inte för att gå ned i vikt, komma i smaljeansen eller fixa sommarformen.
Jag tränar inte heller för:
  • någon annans skull eller för att alla andra gör det
  • att ha något att skriva, tvittra eller prata om
  • att kompensera godis och matintag
  • att kunna äta mat utan äter för att kunna träna.

Varför tränar jag och lägger ned så många timmar i veckan på "mig själv"?

Självklart tränar jag för att nå mina mål och just nu för att bli så bra som jag bara kan vad gäller skogscyklingen och prestera bra på tävlingarna. Men det är kanske inte den största drivkraften.

Det är för det första för att jag mår så bra av att få vara ute, få utlopp för energin och för att orka med vardagen.  Träningen är mitt stora intresse och också mitt jobb ett par kvällar i veckan.

Det andra som gör att jag fortsätter timme efter timme och dag efter dag är känslan av att ha en kropp som levererar.  När jag känner hur pulsen slår hårt och andningen nästan gör ont, när det svider i benen och kroppen skriker åt mig att stanna. Det är den känslan av att vara riktigt levande och kunna fortsätta trots smärta. Det är underbart när kroppen är i gång, det ger mig gåshud oavsett om jag sitter på landsvägshojjen, i spinningsalen eller pressar mig i gymmet. Det är flummigt och svårt att förklara. Det är en känsla av att vara grym, stark och ha en maskin till kropp. Ett par ben som är fulla av muskler, superstarka och ett hjärta som orkar enormt mycket!

 
Anja Pärsson har vid ett tillfälle sagt att "Min kropp är mitt verktyg"Det är en mening som grep tag i mig och som jag tagit med mig. Det är vad jag tar med mig när självförtroendet sviker och tankarna tenderar att bli lite för mörka.

Stark. Stolt. JAG.
Så ta hand om ditt verktyg, se vad din kropp uträttar och hur fantastisk den är i stället för att motarbeta den. Livet är på tok för kort för att lägga ned tid på späkning och dåliga tankar. Det finns så mycket annat kul att lägga tiden på, jag lovar!

-----

12 km- det tar sig på löpfronten

$
0
0


När Rättvik levererade sommarvärme levererade mina knän löparglädje. Jag har inte sprungit sedan rundan i Storhogna för ett par helger sedan. Hade packat ned lite löparkläder utifall.

Hasse hängde med och vi joggade ut till jarlstugan och tog de där mjuka sköna tallmostigarna och löparspåren där. Första träningen utomhus i kortärmat. Mer av den varan kommer redan i morgon när vi cyklat på spanska vägar.

Det gick inte fort i dag. Det var inte heller meningen. Lugnt och fint och försiktigt. Jag hade ett knäskydd jag sprang med för något år sedan. En foamgrunka som trycker under knäskålen. Det fungerade utmärkt så länge inte skyddet halkade ned. Upp till 9 km hade jag inga känningar alls. De sista 3 km kändes det lite.


Det var inte meningen att det skulle bli så långt som 12 km men benen gick av sig själva idag. Jag är riktigt fräsch i kroppen. Tror helt enkelt att det har varit vilan som gjort gott. Jag får inte slarva med den. Träning bryter ned och vika bygger upp. Jag vet ju så väl att hoppa vilodagar är att sakta gräva sin egen grop hur bra man än känner sig och hur bra det än går.

Nu sitter jag i frisörstolen. Dottern agerar frisör. Hon tar längderna och jag kapar fram en lugg sedan. Kan bli hur som helst. Men vad tusan hår växer ut!

En hälsning från Spanien- eller det var en lång dag

$
0
0




Det har varit en lång dag innan cykeln ovan placerades framför en fin dörr i San Miguel.
Vid 01 i natt åkte vi från Rättvik. Jag oförskämt pigg och tog på mig uppdraget att köra med till Arlanda.






06.20 lyfte planet och vi var rätt övertrötta hela gänget. Jag sov en liten stund.


Vid 11.30 hade vi lyckats få i gång GPS:sen i bilen och Hasse övertog ratten och under enorm psykisk stress som han uttryckte det körde till huset. Spännande milt sagt. Vi ännu mer övertrötta.



Runt 14:30 sen lunch på uteplatsen. Hungriga som tusan. Cyklar levererade och vi pepp på första turen.

Men allt ska inte gå smidigt. En trasig sadelklämma och en trasig sadelhållare. Ett samtal till Andy som hyr ut cyklarna. Powernap och några kannor kaffe senare kunde vi äntligen rulla ut. 17.00.


En kort sväng till San Miguel. Alla tre riktigt trötta och lite tagna av värmen.

Vi har bra cyklar bortsett från det vanliga med långa styrstammar och en salig blandning grejer på hojarna. Men det gör inte så mycket. Det är semester. I morgon ska vi säga hej till Rebate igen!

Tror jag fyndat bra pjuk

$
0
0




Hasse hade läst en recension om ett par skor som skulle vara riktigt bra. Nästan lite för billiga för sitt eget bästa.

Jag köpte ett par sådana i dag. I morgon ska de testas.
Återkommer om det sedan. Nu ska det fixas med klossar.

Fikatur i går och pulver i benen i dag.

$
0
0


Cissi på väg in i Benijofar.


Vi har haft två riktigt fina cykeldagar. Två olika.
I går tog jag med Cecilia till Benijofar för lunch. Hasse som varit förkyld låg hemma och kurerade sig. Jag hade mätt ut en runda på runt 5mil. Nästan som en sväng som jag och Hasse tog i fjol men lite kortare för att passa Cecilia. Fika efter 2 mil skulle bli perfekt och sedan med välfyllda depåer ta oss via Algorfa och Jaqarilla tillbaka. Hade sett en genväg som skulle ansluta en större väg.

Här vid kusten blåser det. Rätt rejält. Motvinden stark men inte så att det känns jobbigt. Troligtvis för att det blåser varmt. Vi fick vinden i näsan i stort sett hela turen i går. Ett par km med medvind, lite sidvind och så motvind. Vindarna vänder lika snabbt som de blåser.
Cecilia rätt nöjd över tillvaron.

Kaffe i Spanien är inte kaffe. Det som funkar och som smakar gott är Cortado. Denna var riktigt bra!


fortfarande lite blek.


Vi stannade som sagt för lunch i Benijofar för lunch. På Oasis som vi fikade på i fjol. Vi pratade lite med en engelsman som tyckte våra cyklar var ruskigt lätta. Satt en bra stund och bara nöjt av tillvaron. Vi hade inte det minsta bråttom.

På väg ur Jaqarilla och Cecilia konstaterar att hon fått "cykelbränna". Inte så himla roligt tyckte 15-åringen.
Jag hade sett ut en genväg ut ur Jaqarilla och var lite orolig att det skulle vara grusväg. Men det var fin asfalt och lite trafik. Innan hade vi fått snurra en stund inne i byn för att hitta rätt.

Vi kom ut mellan Bigastro och Vista Bella och fick ta den lite mer trafikerade 95:an innan vi kunde svänga av på kanalvägen sista biten hem. Trafiken är inget större problem här. De håller ut fint och gör inga vansinnesomkörningar som hemma. Dessutom fåt vi visslingar och tutningar och glada hejjarop. Två tjejer på hojar väcker uppenbarligen lite uppmärksamhet!
Sista biten hem kroknade Cecilia lite. Den tänkta medvinden blev stark motvind och hon fick svårt att hålla min rulle. Men humöret sjönk inte en enda gång och när jag sa att 5 mil visst blev 6 mil tyckte hon bara att det var roligt.
Det går inte fort men det är inte heller tanken. Vi kör utifrån hennes förutsättningar och min kropp gillar de här lunga distanspassen när benen får vispa runt på lätta växlar i 25 knyck. Tror att det är bra.

Det var en trött dotter sedan. Tagen av värmen. Vi badade en stund i poolen och gick sedan ut för att äta. Shoppade lite kläder, nya cykelskor och köpte bröd. Gick hem och sov.

I dag var mina ben sprättiga och sugna på lite fart. Efter en dag i Torrevieja med glass och fika tog jag och Hasse en tur över Vista Bella och Torremendo. Cecilia var trött och stannade hemma. Mission att jämna ut en skapligt fin cykelbränna.

Hasse hade piggnat på och kände sig okej för att köra. Han valde att ligga på rulle medan jag körde tröskelträning längs med kanalen. Har nytt styrstam till en medtagen sådan och justerat sadeln. Nu sitter jag bättre än jag någonsin gjort på en racer. Ska mäta allt och försöka överföra det på Fujin när jag kommer hem.
Det blev en QOM. 1.32 minuter bättre än ledande dam. Pulver i benen?

Jag kände mig riktigt stark idag. Det surrar liksom i benen och pulsen håller sig på en bra nivå utan att jag går på rött. Det är en skön känsla. Plattåkare är vad jag är helt enkelt. Tempoloppen kanske går bra i sommar?

Fina Torremendo. Min favoritplats häromkring.


Vi åkte till Torremendo och åkte runt Saltsjön tillbaka till kanalvägen. En fin kort tur med lite puls. Alldeles lagom efter en dag i solen. Jag provade mina nya skor och det är skillnad på skor och skor. Vilken skillnad! Förstår nu att mina gamla kära pjuck har gjort sitt. Tyvärr. Ska åka lite mer i de nya innan jag ger något mer utlåtande. Men prisvärda så in i bomben!

I morgon ska vi äntligen visa Cecilia Rebate. Stanna för en fanta ciron i Torremendo och en fika i Hurcillo. Sedan blir det poolen och säkert lite mer följa-på-affärer.

God kväll!

Film från i dag. Rebate hej igen!

$
0
0

Vi är glada, kan inte vara annat.
Vi fick äntligen säga hej till Rebate igen. Bortsett från Torremendo himelriket på cykelfronten. Det finns till och med ett Strava-segment som heter just på engelska. Cecilia gillade Rebate hon med. Så pass att hon tjöt lite här och var i klättringar och utförsåkningar. Jag hade kamera på hjälmen och tanken är att vi ska klippa i hop en film att köra spinningpass till så småningom. Jag filmade lite med mobilen i dag. Flåsigt värre.

https://instagram.com/p/2Gqkv3DIVb/" style=" color:#000; font-family:Arial,sans-serif; font-size:14px; font-style:normal; font-weight:normal; line-height:17px; text-decoration:none; word-wrap:break-word;" target="_top">Att filma med andan i halsen blir ju så...där 😜 #rebate #cykel #bikelife #spain #fromwhereiride

Ett filmklipp publicerat av helenaenqvist (@helenaenqvist)


Vi åkte vidare mot Torremendo för en dricka på macken. Vidare ned mot Hurcillo för lunch och upp igen och via den blå sjön till Vista Bella och tillbaka till huset. 3.5 timmar i sadeln. Lite brunare än i går och mycket nöja med dagen. Cecilia gör det bra. Hon stretar på uppför och kör utför så att jag får ont i magen. I morgon väntar en liten längre tur med serpentinklättring mot Aveleses. Det blir något det.
Fikapaus i Hurcillo.
Nu ska vi ned på shoppingcentret och spana på kläder. Allt enligt tonåringens önskan. Vi gör mer än att cyklar bara så ni vet!


Två heta cykeldagar och starka ben

$
0
0

En bild som ger mig lite gåshud. Dels av stolthet och den känslan jag kan tänka mig att hon hade just precis där. 
Jag tror konceptet cykla jättelugnt i många timmar ett par dagar och sprätta sedan passar mig ypperligt. För i dag var det pulver i benen igen. Till och med uppför. Sedan har jag ingen aning om jag är starkare i dag än förra året. Men det känns okej.

Men vi börjar med gårdagen och Cecilias första riktiga klättring på cykel. Första året vi var här hittade vi serpor från Cabezo del la Plata. En riktigt fin klättring. I fjol tog jag och Hasse en annan väg över samma berg men inte fullt lika fin. Därför valde vi helt enkelt det finaste för att introducera Cecilia i essensen av cykling.

Gårdagen var het som en bakugn och Cecilia hade sega och trötta ben efter svängen i Rebate. Innan vi hade nått Torremendo var jag osäker om det ens skulle fungera att klättra för henne. Men hon är rätt tjurig min dotter och har hon bestämt sig för något ser hon till att genomföra det. Så hon ville fortsätta och sa att hon nog skulle ångra sig om hon inte gjorde det.
Vi hade valt en lite mindre backig resa till Cabezo för att hon skulle orka och mötte mängder av cyklister. Första maj i Spanien är den dagen alla cyklar. Vi hade sällskap av ett gäng på 30 cyklister från Torremendo mot Torreguera. De hade lite mer bråttom än oss.

När vi nådde byn innan klättring stod luften still. Hett som i en bakugn. Jag fick se till att Cecilia drack med jämna mellanrum och valde själv att spara lite på mitt vatten om hon skulle få slut på sitt. Vi jobbade oss sakta men säkert mot serporna. När de väl kom var det en lycklig dotter. Hon kämpade med trötta ben men med gott humör.
Cecilia i en av de första stigningarna. 
Vi mötte många cyklister på väg ned och blev omkörda av ett par gäng. Stannade och tog lite kort och jobbade oss vidare. Lika smärtsamt vackert som för två år sedan. Det här är cykling när den är som bäst helt enkelt. Jag tänkte många gånger under den timmen det tog att det är det här som jag gillar allra bäst trots allt. Eller just nu. För samma lyckokänsla kommer ju när jag trampar stig där hemma.

Jag tror hon gillade det. 


Väl på toppen high five:ade vi innan vi åkte ned mot Aveleses och plattmarken igen. Cecilia och Hasse försvann i fjärran medan jag i vanlig ordning fegbromsade mig ned. Vi stannade sedan till i Aveleses på fiket med de enorma bocadillos. En fika som satt bra i magen. Fiket ett genuint spanskt sådant med gubbar som spelar domino och dricker öl. Sunkigt men fint på något sätt. Svenska hälsoskyddsinspektionen hade nog stängt ned det på direkten.

Cykling kräver fika. Värme kräver is och cola. 
Vi rullade hem via kanalen och stannade vid en golfresort någon km från Villa Martin för en glass och vatten. Jag hade gott helt tom på vätska. 85 km stannade rundan på. Milen här känns lite längre än hemma. 4,5 timmar i sadeln gjorde dottern trött. Vi avslutade kvällen med pastabuffe nere på La Zenia. 
Som rysk kaviar typ. Svindyra oliver. Lyxlunch. Tur att melonen kostade lite. 

I dag tog Cecilia en vilodag. Vi gick på marknad på förmiddagen och köpte de dyraste oliverna någonsin. 16 euro. Språkförbistring kan man kalla det. Eller noll koll. Goda var de men matkassan sinade i ett nafs. Så kan det gå. Dagen har varit den varmaste sedan vi kom hit. Valde därför att cykla på eftermiddagen. Mina ben bad om fart och var sugna på backar. Vi åkte därför mot Hurcillo. Jag hade sett ut ett par strava-segment jag varit nära att ta häromdagen. Låg på som en skållad råtta och benen svarade fint. Till Bigastro och Hurcillo gick det undan. Hasse på rulle. 
Därifrån åkte vi upp mot Torremendo och en stigning som tog ungefär 25 minuter. Rätt jäkla jobbigt i värmen rent ut sagt. Klättra i hetta är jobbigt oavsett vilken fart det går i. I Torremendo stannade vi på Desiree bar för en fanta citron. Tanken var sedan att åka Rebate bakvägen och filma. 
En bar, med spanska dominospelande män som inte syns i bild. 
I stigningen upp mot Rebate började värmen ta ut sin rätt. Vi hade just passerat en skylt som upplyste oss om 35 grader. Jag var lite osäker om mitt vatten skulle räcka. I Rebate når ingen vind. Det står helt still. Vi överla en stund och valde att åka ned igen. Det skulle bara vara dumt att försöka i dag. Alldeles för varmt. Längs med den blåa sjön skulle vi i alla fall få lite motvind.

Jag såg min chans att tempoköra lite igen och kunde nöjd svänga in på kanalen efter ett par kilometers hårdkörning.

Mannen, kanalen och den röda Focusen. 
60 km som kändes som det dubbla i dag men med starka ben. Till och med starka klätterben. Det är ändå på platten och på landsvägscykeln som jag har självförtroende just nu. Kanske inte det optimala om jag ska köra mtb-lopp. Om jag ska det. För jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det återstår att se. Jag tror att det någonstans handlar om att jag är osäker på om jag kan och hur bra jag är jämfört med andra år. Det återstår att se. Kan jag ta med mig denna känsla hem så kommer jag att åka tempoloppen bra. Synd bara att det inte är så många andra tjejer som kör där hemma.



Så ska jag väl avsluta med lite självskryt då. Men jag är rätt stolt över jag lyckas kamma hem några QOM:s här i Spanien och dessutom gör det med skaplig tidsmarginal. Mest stolt är jag faktiskt över att jag lyckades ta femte bästa tid uppför Hurcilloklättringen. Jag som egentligen är för stor och tung för att vara bra på att klättra. Men humlor kan flyga.
Nu är inte allt en tävling men Strava är en bra motivator för min del. Jag tar i lite extra och det gör cyklingen lite roligare i bland.

I morgon är sista dagen för vår del. Vi flyger hem på måndag morgon. Cecilia längtar hem till pojkvän och kompisar. Jag längtar lite efter att få köra stig på Frösön. Jag har en ledig dag på tisdag och planerar att vara ute ett par timmar. Även om det varit mycket cykling här nere och blir en sväng i morgon vill jag köra lite hårdare. Kroppen längtar efter hög puls. Men som sagt kombon lugn och lite hårdare har gjort gott!

(Fler bilder finns på min facebook om någon vill se. De ligger offentliga, sedan finns jag ju på Instagram också om någon har missat det. )

Tillbaka i Sverige -kontraster

$
0
0






I går badade vi fötterna i Medelhavet. Saltstänk i håret och 32 grader i skuggan. Timmarna innan veckans sista cykeltur.
Sen lunch på Strandpromenaden och en sista middag i huset. I morse åt vi frukost i Spanien. I detta nu regn och frusna ben i shorts någonstans mellan Huddik och Sundsvall. Kontraster.





Vi är trötta alla tre men nöjda. Det har varit en fin vecka. Nu väntar vardagen. Men först på onsdag. I morgon är jag ledig. Det ska vara 7 plusgrader och duggregn. Jag tror jag ska köra lite mtb på Frösön ändå.

Äntligen lite mtb på riktigt

$
0
0

Foto Hasse.
Nu är det vår på riktigt. Mtb-säsong på riktigt. Även här uppe. Under veckan vi varit borta har vintern tackat för sig och stigarna är is och snöfria och förvånatsvärt torra. Jag har ju visserligen trampat lite mtb ett bra tag nu men det är inte samma sak att nöta asfalt och grusvägar som att få leka på stig.

Happy-gruppen i stan har kört Frösön under veckan och rapporterat om fina stigar. Jag längtade lite efter stigarna där när vi var i Spanien hur konstigt det än låter när jag fick köra racer i cykelparadiset.

Jag hade tagit en extra ledig idag och efter en resdag i går med sent i säng var kroppen inte det piggaste. Även om jag inte kört speciellt hårt under spanienveckan har timmarna i sadeln varit många och värmen tagit hårt. Vi tog därför det lungt på morgonen. Kollade på nyhetsmorgon, hämtade ut ett paket (fick bli testpilot för Giros tjejbibs, mer om det senare!) och hämtade hem våra cyklar från Egons som varit på bromsservice.

Vi rullade ut mot Frösön väl påpälsade. Det är lite skillnad i värmen. Duggregn och ett par plusgrader i dag, i förrgår sol och 32 grader i skuggan. Kroppen i chock så att säga. Jag trotsade ändå kylan och tog enbart bibs och benvärmare. Nu ska jag inte ha överdragsbyxor. Inte chans, det är maj.

Vid hjälmtorpet möttes vi av en helt annan stig än vanligt. Troligen ska det ska bli hustomter här och mycket av skogen är avverkad. En av de roligaste stigpartierna kanske försvinner? Trist såklart men inte så mycket mer än att gilla läget och hoppas att stigen blir kvar. Något annat mer kul var att någon vänlig själ har märkt ut stigarna med vit färg! Kanonbra.
Stigen ser inte ut som tidigare.
Vi åkte hela Frösölång men hoppade Bynäset. Jag började frysa och blev jättetrött efter 17 km. Så där när det känns som en bilresa hem hade varit skönt. Sista biten hem gick på lågfart och jag fantiserade om mat. Kroppen är trött hoppas jag. Sjuk vill jag inte bli just nu.

Stigen efter Rödösundet är mtb-propaganda. Finare får man leta efter.
Men det var en fin runda trots trötthet och jättekul att äntligen få trampa stig igen. Det är lite ovant så här i början innan tekniken sitter som den brukar. I morgon ska vi hänga på Happgänget. Innan har jag spinning. Det blir spännade. ÖSK-området är valt som kvällens runda. Anar att jag inte kommer hem torskodd.
Lågvatten i Storsjön nu. Går fint att cykla på stranden.

Jotumheimen Rundt

$
0
0
´


Film från loppets hemsida. Filmen gav mig massor av gåshud. Det är oftast ett gott tecken.

För många år sedan. I början av min cykelkarriär var jag sugen att köra det norska landsvägsloppet Jotumheimen Rundt. Ett landsvägslopp på 44 mil över ett par höga fjäll och en ansenlig mängd höjdmeter. Om jag inte minns helt fel var min dåvarande sambo tveksam och loppet gick en eller två helger efter Vätternrundan. Tänkte att kroppen skulle vara för seg för så många mil och ensam att göra det var det inte tal om.

Jotumheimen har efter det legat och grott i mitt bakhuvud. En sak jag vill göra innan jag inte längre kan cykla. Men det har runnit ut i sanden och jag cyklar inte lika mycket racer nu som då. Det har varit långlopp på mtb, klassiker, Vasalopp och Öppet spår.

I går när vi spikade de lopp och tävlingar vi kommer att köra i sommar dök Jotumheimen upp i mitt huvud igen. Jag har ju en tanke och en dröm om att i framtiden köra längre randoneélopp så det ligger väl rätt i tiden.

Så i dag har jag råkat googla lite Jotunheimen och drömt mig bort. Loppet ska inte krocka med något annat vi har planerat. Det går under min semester vilket innebär att jag inte behöver ta ledigt. Det är dyrt och kanske lite väl sent påkommet.

Å andra sidan känner jag att varför ska jag tveka? Så som jag gjorde då när jag funderade på det först. Att jag inte är tränad för så långa lopp på landsvägscykeln är en annan femma. Men det har ju sällan hindrat mig förut.
Jag har saknat den där känslan att inte vara helt säker på att klara ett lopp. Senaste åren har det handlat om att genomföra de lopp jag ställt upp i så snabbt som möjligt. Jag har vetat att jag kommer att klara det. Det är något speciellt att vara nervös för att inte orka hela vägen. Speciellt med en stor utmaning som inte bara handlar om det fysiska utan lika mycket om det psykiska. Känslan jag hade innan min första Vätterrunda, Öppet spår eller det första långloppet.

Den känslan tror jag Jotumheimen skulle ge mig. 44 mil i norska fjäll är inte att leka med. Det görs under ett dygn, natt och dag. Det kräver mycket av cyklisten och jag vill så gärna prova och se om jag klarar det. Att dessutom göra till det tillsammans med Hasse gör det hela ännu mer speciellt. 

Drömma får man göra. Steget från dröm till verklighet behöver inte vara lång. Inte om viljan finns. Vi får helt enkelt se vad det mynnar ut i.

Happyride är fina saker

$
0
0

Kvällens sköna gäng!
Vilken kväll! Först ett spinningpass med fullsatt sal. Ett gäng som verkligen körde hårt. Jag levererade ett bra 45 minuters pass. Ihopsatt lite hastigt musikmässigt men som fungerade fint.

18.20 var jag hemma och slängde i mig en smörgås och bytte sportbehå och på med benvärmare, långärmad tröja och skoskydd. 19.00 mötte Hasse och jag upp Happyridegänget vid bommen uppe på ÖSK. Jag var rädd att inte orka hänga med idag. Kroppen var ju lite seg i går. Jag behövde inte oroa mig. Besatt ett par kalasben i dag. Ett par ben som sprätte och som börjar få klipp igen.

Vi åkte lite nya stigar innan vi tog en repa på mtb-banan på ÖSK för att sedan åka över Spikbodarna och Odensala.

Stäng munnen Helena. Snälla stäng munnen när du ska fota. 
En sådan där glädjekick till kväll idag. Sköna roliga killar. Skratt och sjukt mycket skitiga stigar. Prickar i ansiktet efteråt. Happyride är bara så kul! Mer sånt i år har jag lovat mig själv.

På tal och skitigt så sladdade vi in på ett snabbmatsställe på hemvägen för en sen salladsmiddag. Killen bakom disken tyckte vi var så smutsiga. Det hade dock inte varit något problem att äta där försäkrade han. Tack men vi tog maten hem!

I dag var jag stark

$
0
0

Superfånig spännisbild i omklädningsrum med svettfläck under armen och mullvadsansikte. Såååå rätt i tiden

Jag har ju faktiskt varit jätteduktig med styrketräningen under hösten/vintern och våren. Trott stenhårt på mitt upplägg att köra cirkelträning utan maskiner och fokus på hela kroppen i de flesta övningarna. Det tillsammans med mycket skidåkning och främst skate har ju gett mig en fin styrka i kroppen. Jag lovade ju mig själv att inte lägga av med den här träning när cyklingen åter skulle ta stor plats. Så som jag gjort alla andra år runt maj. Sedan haft ont i ryggen under sommaren när jag studsar omkring i skogen. 

Veckan innan Spanien blev jag krasslig. Veckan innan den hade jag mest kört cykel och tappade motivationen att köra de där korta men effektiva passen jag brukar. Det är ju så mycket roligare att cykla.

Cykla hade jag tänkt även i dag. Inte en tanke på styrka. Men så spöregnade eftermiddagen bort och jag fastnade i soffan med att knåpa i hop ett blogginlägg om mina rusikigt fina cykelskor. Sedan spelade jag lite spel på telefonen och övade lite spanska ord. Ja ni förstår ju att tiden rann i väg.

Vid kvart i åtta ryckte jag upp mig och bestämde att i kväll skulle jag minsann gå över på Fristilen och göra en 30 minuters cirkel. Jag anade att jag inte skulle vara lika stark som för ett par veckor sedan. (Nu är det ju oftast så att det faktiskt inte är så illa som man tror. Styrkan försvinner ju inte ett nafs, det sitter mest i huvudet.

Jag gick med hull och hår och gjorde tre tuffa varv i en cirkel av lite blandade övningar för hela kroppen. Bosuboll och pilatesboll och en kettlebell. Avslutade med en serie pull ups i stången. Lagom darrig och slut kunde jag klappa mig själv på axeln. Dessutom var det länge sedan som jag faktiskt kände mig så stark i som i kväll.

Nu håller jag i det här. Två gånger i veckan. Det är inte svårt.

Skoinlägget kommer under morgondagen. Ett inlägg om bibs för brudar kommer i helgen.

Ha det så gott vänner!
Viewing all 795 articles
Browse latest View live