Dagar som denna. De är obeskrivliga

Här. Precis här mår jag som allra bäst. Här har jag mitt hjärta. Långt bort i från jobb, stan, ljudet från Rådhusgatan, grannarnas ljud, människor och måsten. 

Här är jag liten i det stora. Den känslan är mäktig och svår att beskriva och kan bara upplevas. Den ger ett välbefinnande som är svårt att få på annat sätt. Det spelar ingen roll hur jag tar mig fram i fjällen bara jag får göra det regelbundet. Det spelar ingen roll om det är stora fjäll runt Åre-trakten eller lite mindre som här. Det är en ventil och ett sätt att hämta ny energi.

Som i dag. 4,5 timmar i det sista av vintern. 2 timmar och 45 minuter ren skidtid. Inte mer än 28 km men i sockrig vårsnö går det inte fort. Sådana här dagar ska inte heller gå fort. Vi hasade oss fram från Storhogna och fick fin skejtbädd ned till 10:an på skalet. Där blev snön mjuk och tunn. De där 2.5 km rakt upp till Jaktstugan gick i socker och med krampkänning i höger vad. Men vad gör det när det vankas våfflor på toppen? Inte så mycket faktiskt. Inte när vädret tillåter underställströja med uppkavlade ärmar och ansiktet får färg. Inte när tystnaden bryts av fåglar med vårkänslor och skoteråkarna blivit färre.

Vi gjorde så rätt när vi köpte vår stuga i oktober 2013. Vi anade att vi skulle nyttja den en del men att vi skulle vara här nästan varje helg hade vi nog inte räknat med. Jag har bott i Rätan ungefär 2 mil härifrån. Aldrig tänkte jag tanken när jag äntligen fick börja gymnasiet i Östersund att jag skulle återvända till området så mycket nästan 20 år senare. Men Storhogna är förvisso inte Rätan, det är bra mycket bättre.

Anslutningsspåret från Storhogna till 10:an på Vemdalsskalet bjöd på grymma förhållanden för att vara 11 april.

Jakstugans våfflor är de bästa i området. Riktig grädde och riktig hjortonsylt. Ett måste om ni är på Vemdalsskalet! Ta vesslan upp om du inte vill åka skidor.

Vi bestämde inte att se likadana ut. Vi har bara fyndat billiga underställskläder på samma ställe.

Nu törs jag nog säga att vi har gjort vårvinterns sista tur på fjället. Solen tar hårt nu och snön är mjuk. Men det var ett fint sätt att knyta i hop vintersäcken. Nästa gång kanske cyklarna är med och det blir lite klättring uppför alla härliga backar som finns i området? Det är ändå häftigt med säsongsskifte och den perioden när man ena dagen cyklar i benvärmare och andra dagen skidar i snö. Lika häftigt att scrolla i sitt instagramflöde och mötas av bilder på cykel i kortkort.