Det är jäkligt tungt att köra VO2max-intervaller med vinterseg cykelkropp. Den är inte van det här helt enkelt.
Jag ville få in ett intervallpass den här veckan nu när jag inte kör spinning och RPM. Kort och effektivt.
Flåsettor. Det vidrigaste jag vet.
Fast det insåg jag först i andra intervallen. Skyller på att det är ett bra tag sedan jag körde dem. Johan Mölleborn gillar dem visst och var den som tipsade mig för nåt år sedan.
Det är jätteenkelt. 1 minut på riktigt hög puls (här talar vi max) och vila i 30 sekunder. 10 gånger. Det är fullt tillräckligt för att nästan kräkas. Jag värmde upp i 12 minuter och hängde över styret och trampade ur benen i 12 minuter.
Snittwatten landade på 312. Två första intervallerna höll jag fanan högt på 320 watt. 40 minuter på tortyrredskapet.
Slut på siffror.
Flåsettor är som en slag i ansiktet. 10 gånger. Hjärtat sitter långt utanför bröstkorgen och benen darrar efteråt. Ett pass jag kommer att lägga in lite mer regelbundet närmare sommaren.
Nu tänker jag äta middag.