Konsten att träna lugnt - slasktrainer

Det är lättare att köra hårt. Lika lätt att hamna i någon form av mellamjölksträning, varken tufft eller lungt. Det är en konst att ta det lungt. Svårast är det på trainern inomhus. Som i dag.


Nu var det inte tal om några trösklar även om de inte är på max. Skulle jag träna något i dag så var det under den förutsättning att jag tog det lungt. Skulle jag känna mig det minsta trött eller matt skulle jag avbryta det hela. Så var planen.

45 minuter in i passet. Inget svettigt ansikte, inga grimaser bara en rätt sansad version av mig själv.

Medan resten av familjen var på bio (hobbit faller inte riktigt mig i smaken) tog jag tillfället i akt att försöka genomföra ett mycket lungt pass på trainern. Laddade upp med ett avsnitt av Maratonpodden och satte på fläkten.

Ett avsnitt jag rekomenderar!

En timme bestämde jag mig att försöka härda ut. Utmaningen låg i att hålla pulsen runt 65 % av max. För att palla mentalt delade jag upp passet i sex delar. 10 minuter med lägre kadens och 10 minuter med högre. 75 och 90. Det fungerade bra. Jag blev knappt svettig eller flåsig bara otroligt uttråkad. Slasktrainer kallar jag det här. Skönt för benen och skönt att få röra på sig lite. Kroppen kändes bra och som jag trodde  i måndags har det handlat om trötthet i kombination med stress.

Även på låg puls är det svårt att ta en skarp bild. Skyller mest på att cykeln rör sig.

Utomhus är de här passen lättare att genomföra. Minsta klingan fram och någon att prata med. Fikaturer eller lite lek på fina stigar. Inomhus blir det bara montont. Men jag klarade att genomföra det utan att fuska. Det är jag nöjd med och inser att jag nog behöver öva lite på att träna lungt.