Blek decembersol och en trött kropp.

Östersund 8 december. Snöfritt. Bild 4/5. De andra hittar ni på mitt instakonto.

Häromdagen blev jag utmanad av Bitte att visa min dag i svartvita bilder. En bild per dag i fem dagar. Det fick mig ut på en lunchpromenad i dag. Det som jag sällan gör men ofta tänker att jag ska. Framförallt när luften står stilla på kontoret och ögonen är fulla av grus.

I dag sken en blek decembersol när jag sprang ned på Åhléns för att köpa lunch. Kyrkgatan låg i ett dis och bilden i färg var snäppet finare. Jag passade på att insupa lite av strålarna. Det behövs den årstiden när det är mörkt när jag går till jobbet och när jag går hem. Det är bara på helgerna jag får dagsljus.

Just nu är kroppen ofantligt trött. Så där trött att mjölksyran biter i låren när jag går upp de fyra våningarna till vår avdelning. Överkroppen känns tung och huvudet dunkar lite. Jag har svårt att tillåta mig att vara så där trött. Äh tänker jag. Gnäll inte. Du som orkar så mycket. Det gör jag ju men inte allt och inte jämt. Det är lite farligt att inte låta mig själv vara det. Jag öser gärna på och försöker ignorera kroppens signaler om vila. Men jag vilar även om det är svårt i bland.
Just nu är det helgens fyra skidpass varav tre på skateskidor som har tagit musten ur mig totalt. Innan det körde jag fyra instruktörspass på fyra dagar. Kroppsligt inte så farligt men mentalt. Men det funkar i bland och måste bara gå när det går förkylningar i instruktörsgruppen.
Så nu tänker jag tillåta kroppen vara lite trött i dag. Jag kör pass i kväll men även då får jag vara lite trött. Behöver inte alltid vara på topp. Inte alla dagar.