Om er.

Om ni visste vad jag glad och rörd jag blir när jag får höra att ni läser bloggen och i många fall inspireras av det jag skriver. Jag vet ju att ni läser men inte alla gånger vilka ni är. Ni är ju pinnar på sidstatistiken och meningar i kommentarsfältet.

Jag blir alltid glad över kommentarer och försöker svara på alla jag får. Det känns bra att göra så, ni tar er tid att skriva och ger lite av er så då bör jag ju svara!

Extra roligt är det när ni kommer fram om vi är på samma ställe. Som i spinningsalen eller på lopp, som tex efter Fjällturen för ett par veckor sedan. Då kom Nettan fran, en tjej som dagligen går in här på bloggen. Hon berättade att hon inspieras. En annan tjej som jag tyvärr inte minns namnet på och som skrev en fin kommentar på mitt inlägg om just kommentarer kom fram och presenterade sig efter målgången på Fjällturen.

Lycka till på Mörksuggan! Du inspirerar verkligen mig till cykling. Ska testa fjäll loppet om två veckor. Har endast cyklat cykelvasan 45km tidigare.

Hon körde Fjällturen och gjorde det hur bra som helst! Jag blev jätteglad att få ett ansikte till den kommentaren.

Det värmer så mycket i hjärtat. Samtidigt blir jag överväldigad och nästan lite rädd. Tänk att det jag skriver som jag mest känner som kladd ger inspiration och är intressant? Det är lite stort. Jag läser ju själv bloggar, hämtar inspiration och försöker att heja när jag dyker på mågon av dem som jag följer. I bland blir jag blyg och låter bli att komma fram. Ångrar mig sedan för jag vet ju hur roligt det är!

Så forsätt ge er till känna, i kommentarsfältet eller när vi stöter på varandra, jag blir så glad av det!