Det är de här passen som härdar. Som gör att jag längtar efter lugna distans och stigletarpass. Det är de här passen som gör att jag utvecklas och blir lite lite starkare. Som i dag. I regn, dimma och ett par plusgrader.
Backar från helvetet med ett enda mål, försöka komma före sambon upp. Bara borra ned sig och slita. Strunta i att mjölksyran gör benen stumma och lungorna ligger utanpå. Fokusera på att hålla kadensen uppe och jaga någon som är starkare.
Sångbäcken, Kull-Johannes, Mårdvägen och Spa-backen. Den sista putsade jag min förra tid och nådde dagens mål- komma upp först.
53 minuter av något som inte klassas in som träningsglädje men som behövs.