Dottern lägger beslag på min cube

Inget ont som för gott med sig som det heter. Cissi ska ju köra lilla mörksuggan på lördag och tränar flitigt. Hon har tjatat lite om att få låna min cube. Jag sa bestämt nej, dels för att den är MIN och om något skulle hända med den under hennes lopp skulle jag stå utan cykel dagen efter på Mörksuggan.

Nu blir det ju ingen mörksugga för mig på söndag och okej då, hon får köra på den. Hon åker ju runt i allt mitt ändå. (Kunde barnet inte ha varit lite kortare så inget passar?)
Gissa om hon blev glad?! En aningen, eller snarare överlycklig och med ett trumiferande "jag fick som jag ville!"
Eftersom hon bor på två ställen är det lite bökigt att frakta cykel fram och åter så står gamla cuben kvar i Krokom. Hon hade inget att träna på i dag bortsett från nyinköpta egna cykelskor (Så jag får ha mina i fred). Vad gör hon då?

Ni fattar, hon har lägger beslag på min cykel. Just nu på väg ut på Frösön för att köra intervaller tillsammans med Hasse. Jahapp, hon är glad huvudsaken det. Jag är mest nervös att hon kraschar eller nåt, allstå även nervös att hon gör sig illa, fast också nervös att cykeln gör sig illa.

Jag själv tycker att det är känns jäkligt jobbigt att vara den som stannar kvar hemma, extra jäkligt känns det att jag blev lämnad med disken ;-) Fast nåt måste jag ha att göra.

Piffade upp mig själv med att köpa en ny fin cykelkorg till damcykeln och så fick jag jättefina blommor av min chef Stina på Fristilen. Det värmde gott! I dag har det nämligen inte varit en sån bra dag, trött och hängig och inte orkat nåt. Dessutom låg bredbandet nere så jag kunde inte glutta på touren som jag tänkt. Nåväl, ska inte gnälla, har bara mig själv att skylla.

Och på tal om att värma, tack för alla krya av er, här, på fejjan och på mejl. Ni är för goa!