Ränneslättsturen- en rejäl bakläxa

I går gick jag i mål som fjärde dam i min klass. Jag hade en 3-plats till 5 km innan mål. Jag ångrar idag att jag startade, att jag kämpade för att ta mig i mål. Ångrar att jag inte har lyssnat på min kropp. Redan i starten kände jag att det var något som var tokigt. Hade ingen kraft och svårt att få luft trots att jag gick ut lugnt .

Efter nån mil började jag få ont i bröstet. Sista milen vinglade jag på cykeln och var yr. Gick över mål men tog mig inte så mycket längre.

Det blev ambulans till akuten och inlagd på sjukhuset. Först trodde de att de var vätska i lungorna men det är en hjärtsäcksinflammation med liten påverkan på hjärtmuskeln. Inte bra.

Jag har tränat utan att lyssna på kroppen. Det har resulterat i detta. Jag får inte anstränga mig på 4 veckor och ser det då bra ut kan jag börja cykla igen. Sjukskriven en vecka.

Såklart känns det som hela världen rasade även om träningen självklart inte är det viktigaste. Min långloppssommar är över, åtminstone på det sätt som jag tänkt.

Men jag är ändå glad att det inte var värre än så här och har lärt mig en sak; träna inte hängig, lyssna på kroppen och sluta va tjurig.

Och till er, var rädd om er!

(Racereport kommer nog, har ju hur mycket tid som helst att skriva nu)