![]() |
| Min lunchvy. Inte fy skam. |
Vi har mellanlandat i Storhogna. Hasse åker utför med lillebror och jag hade tänkt att skejta en sväng i dag. Nu ville inte kroppen det. Jag var lite hänging i går. Trött och med lite rinnande näsa på kvällskvisten. I morse vaknade jag ännu tröttare och med en liten känsla av förkylning på gång.
I stället för att stressa upp mig, bli deppad och mentalt slänga in handduken gjorde jag det som kroppen och själen mår bäst av. Andas lite fjälluft. Åkte upp till hotellet och gick upp mot Samvevistet och stretadet i motvinden. Vårsolen värmer när vinden inte ligger på.
Det är lite facinerande hur kroppen går ned i varv direkt. Så har det alltid varit. Jag hör liksom hemma i de här omgivningarna. Utan att få de här stunderna skulle jag nog inte fungera.
Nu tänker jag åka ned på Vemdalskalet och gofika med lillebror och Hasse. Gofika har jag hört är bra för begynnande förkylningarna och så ska det väl laddas för 9 mil skidor? Skulle det inte kännas okej i kroppen på söndag så startar jag inte. Vasaloppet finns kvar. Jag tänker inte riskera något bara för att få ett diplom och några timmar skidor i kroppen. Jag har gjort den tabben förut och fick sota för det.
Trevlig fredag till er!
