Finns det något värre än kolfiberpaj cykel?Jo hundra gånger värre saker i världen, typ översvämningar, miljöförstöringar, krig, vara klassförälder you name it. Typ viktiga saker jag vet. Men fatta känslan när man inte längre har något att cykla på. Just i det ögonblicket vill man ju cykla varje dag även om man säger sig lagt cyklingen på is lite.I går infann sig den där mardrömskänslan på Ringvägen. Min cykel är paj. Inte paj så-det-inte-går-att-cykla-på-den utan bara paj att det måste åtgärdas. Så löd domen när Hasse var snäll och rullade ned Fujin på Egons för expertbedömning.
Kolfiber är bra grejer, de håller förvånatsvärt bra. När det går sönder inbillar jag mig att det blir dyrt. Om jag har riktigt flyt kan det gå att reklamera för det är inte helt säkert att det var enbart min kedja som fastnade och orsakade skadan nere vid ramen där klingan sitter. Det var vad Kim sa i alla fall. Jag håller mina tummar så hårt det går.
Eftersom det inte är en skada som kan göra att ramen går av såvida jag inte får för mig att hoppa ned för meterhöga drops kan jag cykla vidare. Och det firade jag med lite mörkercykling i kväll!! Pannlampa är roliga grejer. Fartkänsla till max och de där gamla vanliga stigarna blir helt plötsligt spännande och annorlunda. Prova, du kommer ha hur kul som helst.
![]() |
#vågavägravarafixad (nu blir barnet säkerligen lite sur på mig) |
Jag fick med mig dottern och vi mötte upp Jimmy och Lars. Började turen med lite lek i pumptracken. Bra träning och jag lovar mig själv att teknikträna mycket mer nästa år. Helt övertygad om att det gör mig till en mycket bättre cyklist.
![]() |
Kvällen lilla gäng. |
Vi åkte över Frösövallen efter ett par varv i pumptracken. Cissi klarade sig med några milimeter i från att bli nedsprungen av ett rådjur. Strax därefter sprang tre älgar över vägen några meter framför mig. Det är spännande i skogen.
![]() |
Tänkte visa hur bra min lampa är men glömde att lysa på vägen. |
En trevlig och kul kväll och själen mår lite bättre när cyklen så småningom kommer att bli lika hel som förut. Själen mår också lite bättre när jag vet att jag kan ta med mig fujn till Rättvik i helgen och sprätta runt biking-dalarna-lederna som det var alldeles för längesedan som jag körde!