"...hur snabbt cyklar du upp till Frösötornet, den gamla vägen? "Det var vår högste chefs ord till mig vid fikabordet i måndags. Det pågår visst en liten kamp om minuter nerifrån busskuren vid Lövsta och den där apjobbiga backen upp till Frösötornet. Backen som jag inte tar mig upp med på racer. Utsiktsvägen, inte den nya fina asfalterade saken. I går log rekordet på 7.30 någonting, 6,50 någonting var rekordet idag förkunnade chefen. En finne hade åkt fort. De som tagit sig upp snabbast i det här fallet har gjort på det rullskidor. Det är tidstävlingar utanför favvoappen strava.
Chefen har tagit sig upp på mtb. Han ville inte berätta sin tid före jag provat. Tilläggas ska att min chef är en rätt vältränad herre.
Tror ni jag bangade att anta utmaningen? Nä. Det visste chefen att jag inte skulle heller. Attans att jag ska gå i gång på sånt här. I går var det välbehövlig vilodag. Nu i kväll fanns inte ursäkter mer än denna värmebölja.
![]() |
| Satsa på snygga selfies? Inte min grej. |
Om det var jobbigt? Haha skoja? Fifan. 2,07 km för vara exakt. Förädiskt platt innan skidleken vilket gjorde att jag spettade på för fulla muggar och hade syra i benen innan det ens bar uppför. Bra start liksom. Sen gjorde det mer ont. Och ännu mer ont i backen upp mot byvägen. Den snirklar sig lite serpeaktigt. Det gjorde ont, sa jag det? Väl där uppe hade jag passerat mitt max. Det planar ut en två meter innan det går uppför igen. Här gav benen upp, eller de trodde att de skulle göra det. Tji fick dom när jag frustande svängde upp på utsiktsvägen. Där har jag inga ord för hur vidrigt det är. Som sagt på racer räcker inte växlarna till. De gjorde de tyvärr på mtb:n i dag. Jag tänkte bara på att jag måste komma med en något så när respektabel tid i morgon till Lasse. När jag trodde jag var uppe blev jag lurad. En sväng till. Sen dog jag bredvid cykeln på parkeringen. Underhållning för de som valt sin romantiska picknic där.
8,51 min stannade klockan på. Har ingen aning om det är bra eller dåligt. Det kändes i allfall. Lite läskigt att komma med tiden i morgon. Jag vill hellre veta vilken tid jag jagar. Anar att chefen var ruskigt snabb.
Efter den där pärsen rullade Cissi upp via en annan lite snällare väg och vi spanade in Ladängen. Den nygamla skidbacken. Där såg vi en liten mtb-skylt och något som liknande de handbyggda stigarana i Falun. KUL sa vi i kör.
![]() |
| Cissi på väg upp till starten av vi trodde var en mtb-bana. |
Nu var det bara så att det inte var vad vi trodde. Det var downhillbanan. Jo tjena. Cissi drog i väg och jag efter. Hopp, dropp, stenar och gud vet allt. Hon skrek vid ett brant hopp och jag fick lite panik men insåg att det inte var någon större mening att bromsa. Det var himla roligt....när jag äntligen kom ned. Så pass att vi tänker göra ett återbesök någon dag tror jag.
![]() |
| Skylten såg ut som en mtb-skylt. Note: läs på den nästa gång. |
Vi rullade hem via badhusparken och köpte oss en glass. Tittade på människor. Det är nämligen krogstråk i stan nu så hela hamnen sjuder av liv. Trevligt! Tycker ni att det börjar bli mycket glass i bloggen? Äter hon inget annat? Nä. Jag gillar glass.
![]() |
| Snygg selfie är dotterns melodi. |
Det var dagens rapport. I morgon har jag en halv tanke att köra Tandtrampen i Brunflo. Ett tempolopp i Jämtlandsserien. Det hänger lite på om Hasse hinner hem och om benen orkar. Vi får se!
